Recension - Vintertivoli
Postad 10:00 16/10 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Release, Recension

Första A&F-albumet med ny musik på sexton år släpps idag, 16/10. Var det värt den långa väntan? Absolut.

Det var ett tag sedan vi fick ett helt nytt album från Adolphson & Falk. Om vi räknar bort samlingar, nyutgivningar och EPs så är det senast utgivna hela albumet faktiskt (den allmänt underskattade) 454 som släpptes i september 1999. Nu har Tomas och Anders dock, tillsammans med både nya och gamla vänner, gjort slag i saken och fått ihop ett helt album - tio låtar på totalt 41 minuter. Vintertivoli heter skivan - och den är bra.

Singelsläppta Kom och se! får inleda skivan med att locka in oss i tivolitältet, och väl inne får vi möta både siamesiska tvillingar, lindansare och utbrytarkungar. Allt är dock inte glitter och glamour bakom duken, utan vi får förutom tivolistämning även en rejäl dos av senhöst och vinter - ett perfekt soundtrack för den årstid vi är på väg in i i skrivande stund alltså. Längtan, saknad och vemod finns också med, varsamt beskrivna mot stora och små ljudmattor. Oavsett om arrangemangen är små och försiktiga eller stora, pampiga och med massa energi så är det helt igenom välproducerat. Inspelningarna har gjorts huvudsakligen i Decibel Studios av Dagge Lundquist, och han har även producerat skivan tillsammans med Tomas och Anders.

Två av låtarna på skivan är faktiskt inte HELT nya, men de är i alla fall inte utgivna på skiva tidigare. Blå fred är så klart samma låt som Blue Peace som skrevs tillsammans med Greg FitzPatrick för Stockholm World Water Week 2013. Här är det dock en version med svensk text och nytt arrangemang som, precis som originalet, doftar lite afrikanskt. Titelspåret Vintertivoli skrevs ursprungligen till en kort turné tillsammans med Ola Magnell och Uno Svenningsson 2008 men har också fått ny skrud. En ödesmättad stämning där Anders sång och Tomas spröda stämmor är minst lika mycket del av instrumenteringen som Hasse Loelvs dragspel, Magnus Marcks kontrabas och Peder af Ugglas elgitarr.

Några av låtarna har även testats på publik nu under sommaren - bluesiga Jag behöver dig nu och Dans med dig har båda körts på Blidösund, och de verkar ha gått hem bland publiken. På skivan är arrangemangen så klart ännu lite fylligare, och det gör dem inte sämre. För mig är nog ändå Gud var god idag (som spelades i Strömstads kyrka i slutet av juni) den låt som har det allra bästa arrangemanget på skivan. Den börjar från i princip ingenting och bygger sakta men säkert upp till att inkorporera en blåskvintett och ett nästan sakralt körparti innan Mats Persson slår in takten för gitarr och tramporgel innan vi lämnas med bara Tomas och en gitarr på slutet. Otroligt välbyggd låt, och en ny favorit för min del!

Inte nu, inte än och Houdini är båda trallvänliga upptempolåtar som båda sätter sig fort i ryggmärgen; båda två också med fulla arrangemang och stark leadsång av Tomas respektive Anders. Titellåtens något-yngre-men-ändå-medelålders kusin, Vemod, bjuder på en stilla och introspektiv känsla och är kanske den låt på skivan som är "svårast". Ge den ett par genomlyssningar och känn hur Björn Lundquists kontrabas sakta men stadigt (med hjälp av Peder af Ugglas Hammondorgel i refrängen) bär Anders sång framåt. Är det en sorgsen låt eller inte?

Tivolit river till slut sina tält och gör sig klara för att dra vidare till nästa skådeplats på turnén i sista låten Förbi. Här ställs vi inför lite av samma tankevändningar som vi tidigare har sett i låtar som Utanför, Ifrån, Du låter det ske och Så väl som du - att ens situation beror helt och hållet på perspektiv och hur man själv väljer att se sin omgivning. Ett passande slut på en rakt igenom bra skiva. (Nu kan det argumenteras att jag är lite partisk, men det här ÄR trots allt en fansite.)

Stilmässigt så landar det mesta av skivan ganska stadigt någonstans i mitten mellan 454 och Vita nätter-EPn. Varje melodi har lite olika instrumentering för att det ska passa ihop med både melodins känsla och budskap, men det blir ändå inte spretigt. Värt att nämna är att Tomas och Anders faktiskt bara är med och spelar på varsin låt (Anders spelar gitarr och banjo på Vintertivoli, Tomas gitarr på Förbi) - resten står andra för. Musikerna är hämtade ur den utvidgade bekantskapskretsen och bidrar alla till att fånga den där typiska Adolphson & Falk-känslan och bidra till den med sina instrument. En liten klarinettaccent av Klas Lundquist här, en fiolaccent av Mats Glenngård där - allting hjälper till att lyfta produktionen.

Men nog tjafsat från vårt håll nu. Vad tycker DU om skivan? Vilken låt är bäst? Hur känns helheten? Hör av dig!

Skriv ny kommentar
Namn:
Websida: (ej obligatoriskt)
Epost: (kommer ej visas)
Kommentar:
När du skriver en kommentar här, kom ihåg att den inte går direkt till
Adolphson & Falk och deras vänner, utan att den sparas här på sidan.
Även om vi vet att de är här och läser lite då och då så finns det ingen garanti för att de ser den.

OBS: När du skriver en kommentar sparar vi ditt namn, din epostadress och
din IP-adress i vår databas. Det gör vi endast för internt bruk, och vi kommer aldrig att
lämna ut dina adresser till någon annan utan åklagarbeslut.

Det finns inga kommentarer till artikeln