Konsertrecension från Vara
Postad 10:46 4/12 2006 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Recension

Jörgen Astonson från Stenungsund besökte konserten i Vara och gav oss följande recension (utflyttad från det gamla forumet):

I följande betraktelse utgår jag helt från mina personliga referensramar. Jag ber om ursäkt redan på förhand ifall det känns som den handlar för mycket om mig själv eller helt andra artister. Jag tycker dock själv att infallsvinkeln bär en allmängiltighet, hur som helst är det den enda jag har att bidra med.

Vara måste vara den sista plats dit jag trodde jag skulle åka för att höra A&F. Men på premiären lördagen innan i Göteborg hade jag förhinder och alla andra spelningar ser ut att äga rum trefjärde dels väg till Baltikum. Nåja, där har de ju sitt säte så det får man kanske förstå. :-) Men i Vara har man ett nybyggt konserthus att vara stolta över. Annars skulle det vara intressant att höra hur man tänkte när man förlade en spelning dit. Det var max halvfullt och mer hade jag knappast förväntat mig heller. Nåja skönt att slippa ropa in biljetter på e-bay för 2000 spänn. Bara det låter ju som en fantasi.

Duon med basist äntrade scen punktligt såklart och startade Vidare utan ett ord. Då fick jag en oroväckande aning om högdragen kammarmusik i torr miljö. Jag är van att gå på stökig energirock med sju åtta musikanter på scen och många publikfrierier. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag som omväxling tog del av denna excessfria visstund. Herrarna ser ju snarare ut som två distingerade överläkare på ett universitetssjukhus än som popstjärnor. Inte ett bohemiskt hårstrå. Sådant har de säkert fått höra till leda i alla år men det kan inte hjälpas.

För tjugo- tjugofem år sedan fann jag deras sound förtjusande futuristiskt och sångerna helt i min personliga smak. Men då mer som ett komplement till mina mer analoga hjältar. Men deras sedan dess gradvis akustifierade sound har råkat följa jämna steg med mitt eget minskade intresse för synthsoundet. Tyvärr la de ju av där någonstans. När jag sedan skilde mig blev jag en levande stereotyp och snöade in totalt på Bruce och Uffe. A&F föll mer i glömska och det är väl mest MP3 revolutionens förtjänst att jag över huvudtaget spelat dem de senaste åren. Lugn, jag har "licenserna" i skivhyllan. Men före det, innan jag flyttat hemifrån spelades merparten av min musik i bilen. Det jag minns var att ingen annan musik lät bättre där. Sånt var livsviktigt på den tiden. Jag tänkte nog inte då på hur lika deras sånger egentligen var de övriga mer skränigt ljudande favoriter jag höll högt. I mina Lundell- och Springsteenkretsar sågs nog A&F mer som en katt bland hermelinerna. Men det är inte Lundell och Springsteens råös jag åker över Sverige, Europa och Atlanten för att få höra. Utan snarare för en liten chans att få höra de finstämda guldkornen, de få gånger dessa ges något utrymme. Jag gillar det vackra men det blir styvmoderligt behandlat numera. När Lundell låter som Donovan eller Dylan. Låtar som är avskalade redan från början. Tyvärr har de för ovana att gärna ändra om låtarna till oigenkännlighet när de väl tar fram den akustiska gitarren. Jag har många gånger roat mig med att göra egna låtlistor, men de blir bara rena fantasier och lika osannolika som en återförening av The Beatles.

Därför var Adolphson & Falk i Vara konserthus en fullkomlig treat! 21 sånger i urval som om jag fått göra det själv. I avskalade arrangemang men med respekt för originalmelodi- och fraseringar. Just det jag trott var för bra för att vara sant! Efter några sånger började man också tala till publiken och visade sig ha en utmärkt publikkontakt. I en så här stillsam miljö utan knäglidningar och å-å-å-å-ande med publiken, där man inte häller Ramlösa i skrevet för att gestalta hur het man är, där man inte har kravallstaket belamrat av homoerotiska pojkar längst fram, där lär man få göra något annat för att behålla nerven. Det var just vad A&F lyckades göra när de berättade om bakgrunden och sångerna. Det blev intressant! Jag är särskilt glad att de spelade några av de lite mindre kända sångerna från albumen som Tyngdlös, Utanför, Fångad som ett djur och Våga igen. Detta är musik som till stor del legat i träda för mig i tio femton år. Men jag häpnar för jag tror det är den första konserten i mitt liv där jag kunnat vartenda ord av texterna. A&F har lyckats förbli doldisar och de känns nästan lite mytiska i sin förmenta ovilja till stjärnskap. Det är mer bilden av den där anonyme tjänstemannen från 1987 som frammanas. Kombinerat med sina mångbottnade texter ger det en ovanligt hög trovärdighet.

Jag såg 1985-turnén och minns singbacken. Bortsett från att de spelade några låtar akustisk på teve nån gång i slutet på åttiotalet visste jag knappt att de kunde hantera en gitarr. Men detta var en underbar spelning. När pianisten kom med in nån gång efter ungefär tre låtar blev man ett komplett band som fast det inte var fullsatt fyllde ut hela salen. När pianisten sen bytte till dragspel så att det lät som Fourth of July, Asbury Park (Sandy) var jag bokstavligen gråtfärdig. Men när Falk berättade att hans spelade Dylan och Donovan i lumpen när de båda träffades skrattade jag igen. Just de två artister Lundell anger som sina inspirationskällor från samma tid! (Jag är ledsen men jag är en komplett lundellnörd.) Det verkar som många cirklar sluts här. Jag har antagit att det fanns viktiga motsatsförhållanden mellan dessa båda sidor. Som Södermalm mot östermalm ungefär. Men nu är jag inte lika säker. Samtidigt förstår jag tydligare nu att det inte är en slump att jag har samtliga A&F plattor i samlingen jämte alla coola Sing & Songwriters.

Egentligen undrar jag vilken bild man hade haft av Adolphson & Falk idag om det inte råkat bli synthmusik den gången. Om inte de artificiella arrangemangen förhindrat dem att ge sig ut på vägarna kanske man hade sett dem i ett antal slottsruiner med? Allt som saknas nu är en trumslagare. Men jag har svårt att se Tomas Adolphson hälla Ramlösa innanför byxorna... Möjligen Anders Falk? :-)

Låtlista, Vara, 1/12 2006
Vidare
Tyngdlös
Ifrån
Krafter vi aldrig känner
Soloviolin
Fångad som ett djur
Någon
Från min radio
Utanför
Hav
Våga igen
Du låter det ske
Färd i ett regn
Nu lever jag igen
Stockholm serenad
I nattens lugn

Meterosynth
5:e avenyn
Blinkar blå
Mer jul
Bärande våg

Skriv ny kommentar
Namn:
Websida: (ej obligatoriskt)
Epost: (kommer ej visas)
Kommentar:
När du skriver en kommentar här, kom ihåg att den inte går direkt till
Adolphson & Falk och deras vänner, utan att den sparas här på sidan.
Även om vi vet att de är här och läser lite då och då så finns det ingen garanti för att de ser den.

OBS: När du skriver en kommentar sparar vi ditt namn, din epostadress och
din IP-adress i vår databas. Det gör vi endast för internt bruk, och vi kommer aldrig att
lämna ut dina adresser till någon annan utan åklagarbeslut.

Det finns inga kommentarer till artikeln