Recension - Vintertivoli
Postad 10:00 16/10 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Release, Recension

Första A&F-albumet med ny musik på sexton år släpps idag, 16/10. Var det värt den långa väntan? Absolut.

Det var ett tag sedan vi fick ett helt nytt album från Adolphson & Falk. Om vi räknar bort samlingar, nyutgivningar och EPs så är det senast utgivna hela albumet faktiskt (den allmänt underskattade) 454 som släpptes i september 1999. Nu har Tomas och Anders dock, tillsammans med både nya och gamla vänner, gjort slag i saken och fått ihop ett helt album - tio låtar på totalt 41 minuter. Vintertivoli heter skivan - och den är bra.

Singelsläppta Kom och se! får inleda skivan med att locka in oss i tivolitältet, och väl inne får vi möta både siamesiska tvillingar, lindansare och utbrytarkungar. Allt är dock inte glitter och glamour bakom duken, utan vi får förutom tivolistämning även en rejäl dos av senhöst och vinter - ett perfekt soundtrack för den årstid vi är på väg in i i skrivande stund alltså. Längtan, saknad och vemod finns också med, varsamt beskrivna mot stora och små ljudmattor. Oavsett om arrangemangen är små och försiktiga eller stora, pampiga och med massa energi så är det helt igenom välproducerat. Inspelningarna har gjorts huvudsakligen i Decibel Studios av Dagge Lundquist, och han har även producerat skivan tillsammans med Tomas och Anders.

Två av låtarna på skivan är faktiskt inte HELT nya, men de är i alla fall inte utgivna på skiva tidigare. Blå fred är så klart samma låt som Blue Peace som skrevs tillsammans med Greg FitzPatrick för Stockholm World Water Week 2013. Här är det dock en version med svensk text och nytt arrangemang som, precis som originalet, doftar lite afrikanskt. Titelspåret Vintertivoli skrevs ursprungligen till en kort turné tillsammans med Ola Magnell och Uno Svenningsson 2008 men har också fått ny skrud. En ödesmättad stämning där Anders sång och Tomas spröda stämmor är minst lika mycket del av instrumenteringen som Hasse Loelvs dragspel, Magnus Marcks kontrabas och Peder af Ugglas elgitarr.

Några av låtarna har även testats på publik nu under sommaren - bluesiga Jag behöver dig nu och Dans med dig har båda körts på Blidösund, och de verkar ha gått hem bland publiken. På skivan är arrangemangen så klart ännu lite fylligare, och det gör dem inte sämre. För mig är nog ändå Gud var god idag (som spelades i Strömstads kyrka i slutet av juni) den låt som har det allra bästa arrangemanget på skivan. Den börjar från i princip ingenting och bygger sakta men säkert upp till att inkorporera en blåskvintett och ett nästan sakralt körparti innan Mats Persson slår in takten för gitarr och tramporgel innan vi lämnas med bara Tomas och en gitarr på slutet. Otroligt välbyggd låt, och en ny favorit för min del!

Inte nu, inte än och Houdini är båda trallvänliga upptempolåtar som båda sätter sig fort i ryggmärgen; båda två också med fulla arrangemang och stark leadsång av Tomas respektive Anders. Titellåtens något-yngre-men-ändå-medelålders kusin, Vemod, bjuder på en stilla och introspektiv känsla och är kanske den låt på skivan som är "svårast". Ge den ett par genomlyssningar och känn hur Björn Lundquists kontrabas sakta men stadigt (med hjälp av Peder af Ugglas Hammondorgel i refrängen) bär Anders sång framåt. Är det en sorgsen låt eller inte?

Tivolit river till slut sina tält och gör sig klara för att dra vidare till nästa skådeplats på turnén i sista låten Förbi. Här ställs vi inför lite av samma tankevändningar som vi tidigare har sett i låtar som Utanför, Ifrån, Du låter det ske och Så väl som du - att ens situation beror helt och hållet på perspektiv och hur man själv väljer att se sin omgivning. Ett passande slut på en rakt igenom bra skiva. (Nu kan det argumenteras att jag är lite partisk, men det här ÄR trots allt en fansite.)

Stilmässigt så landar det mesta av skivan ganska stadigt någonstans i mitten mellan 454 och Vita nätter-EPn. Varje melodi har lite olika instrumentering för att det ska passa ihop med både melodins känsla och budskap, men det blir ändå inte spretigt. Värt att nämna är att Tomas och Anders faktiskt bara är med och spelar på varsin låt (Anders spelar gitarr och banjo på Vintertivoli, Tomas gitarr på Förbi) - resten står andra för. Musikerna är hämtade ur den utvidgade bekantskapskretsen och bidrar alla till att fånga den där typiska Adolphson & Falk-känslan och bidra till den med sina instrument. En liten klarinettaccent av Klas Lundquist här, en fiolaccent av Mats Glenngård där - allting hjälper till att lyfta produktionen.

Men nog tjafsat från vårt håll nu. Vad tycker DU om skivan? Vilken låt är bäst? Hur känns helheten? Hör av dig!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Adolphson & Falk Live i Strömstad
Postad 17:00 8/7 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Recension

Tyvärr så kan vi inte åka på alla A&Fs spelningar själva, hur gärna vi än skulle vilja. Som tur är så finns det andra som offrar sig för att hålla oss uppdaterade, och därför har jag idag glädjen att lämna över ordet till vår korrespondent i väst-Sverige, Göran Uddeborg, som rapporterar följande från Strömstadskonserten förra veckan:

Den 29 juni var det konsert med Adolphson & Falk i Strömstads kyrka. Inga biljetter och ingen platsbokning så det gällde för entusiasterna att hålla sig framme. När er utsände med sällskap anlände en timme i förväg var det inga problem att få bra platser. Folk strömmade sedan till i ganska jämn takt, och när det var dags för konserten så såg kyrkan ut att vara rätt full.

Detta var en lite annorlunda konsert. Vid entrén så kom först den ena efter den andra ur Laudatekören in i kyrkan. Det är en stor kör, så man hann börja fundera på om A&F skulle dyka upp någon gång. Men sist i raden kom de två herrarna med sina gitarrer. Efter att hahälsat välkomna satte de oss med en gång i stämning genom att inleda med Vidare. En bra låt att börja med; Vidare är en låt som jag tycker man kan hitta mer och mer i. Denna och ytterligare ett antal låtar framfördes av Adolphson & Falk själva. Akustiken i en kyrka är ju speciell, så det lät lite annorlunda. Men fortfarande ganska bekant.

Den stora skillnaden blev när kören kom in. Den leddes av en till synes mycket entusiastisk och engagerad Henrik Mossberg. Lite av det engagemang som Hasse Loelv kan visa när han är med, fast på ett annorlunda sätt där han spelade och dirigerade kören med sina 3-4 händer. (Reds anm: Hasse brukar ju annars också vara bra på att ha många händer.)

En kör i en kyrka är ofta en mäktig upplevelse, och det fungerade riktigt bra med Adolphson & Falks musik. Först ut var Du låter det ske, men det var nog när de kom till Mr. Jones maskin som jag tycker det fungerade allra bäst. Den gav mig rysningar. (Anders valde här att demonstrera hur människan inte har den fullkomlighet som maskinen har. Det gjordes på ett väldigt naturtroget och övertygande sätt. Jag skulle tro att de flesta i publiken trodde att han kom av sig på riktigt...)

Vi var ju i en kyrka, och vi fick även oss tillgodo en kort andaktsstund. Vi fick bland annat chansen att sjunga lite själva, närmare bestämt En vänlig grönskas rika dräkt.

Därefter fick vi ett smakprov från den kommande skivan - en sång om en lindansare, jag vet inte exakt vad titeln var. Den skall bli roligt att höra fler gånger framöver; det räcker inte med en lyssning för att komma med ett mer seriöst omdöme. (Reds anm: Låten heter "Gud var god idag", och det är samma låt som finns med i videoklippen här och här!)

Till avslutningen kom kören med igen, med ytterligare några låtar. Här framfördes också Mr. Jones maskin en gång till, den här gången perfekt i minsta del. Det blev rysningar den här gången också.

Sammanfattningsvis var det väldigt roligt med Adolphson & Falks musik framförd i ett nytt arrangemang med kör. Deras låtar fungerar bra även på det sättet visade det sig. Det blev en ny fin ljudbild, och kyrkoakustiken gjorde ju sitt till. Om jag får lov att önska mig något så vore det nog att kören skulle få vara med mer i själva sången. Nu vet jag inte vad förutsättningarna med repetitioner och liknande var, och vad som skulle varit realistiskt, men önska sig kan man väl få? :-) I den här föreställningen var kören huvudsakligen med och "o:ade". Vid några tillfällen sjöng de enstaka strofer, men i huvudsak fungerade den mer som ett extra instrument. Det var absolut inte fel, det lät imponerande; men jag tror att det finns potential att utveckla detta ytterligare. Vi får väl se, kanske blir det en fortsättning någon gång?

Text av Göran Uddeborg, redigering av Henrik Lans.
Vill du också bidra med text, bild eller video från någon av A&Fs spelningar? Hör isåfall av dig - vår information hittar du under Om siten -> Kontakta oss!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Med Adolphson & Falk på s/s Blidösund
Postad 18:30 13/6 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Foto, Recension, Video

För sjunde året i rad inleder Adolphson & Falk sommaren med en musikkryssning på fantastiska s/s Blidösund - och vi var såklart med ombord.


Stolar, strängar och stråkar fintrimmas inför kvällens öppningsnummer.


Som det oftast är så var samtliga matbiljetter till kvällens kryssning bokade, och personalen verkade nöjda med trycket på dörren också. Fint väder hjälper alltid till att locka ut spontangäster, och det var ingenting man behövde oroa sig för denna fina junikväll. Vid en fråga om hur många gäster det skulle komma så var svaret - som vanligt - "i stort sett fullt hus". Vill du åka med på spelningen i höst så kan det alltså vara ett tips att vara ute i god tid med biljettbokning.


Som sig bör så blev det mycket musik - hela 25 låtar stod på schemat (låtlista i länken ovan!), fördelade över två akter om en timme vardera. Många av klassikerna, såklart - inklusive några som återkommit från att ha varit borta från repertoaren ett tag; men även två smakprov från den kommande plattan som för första gången testades i skarpt läge. Nog verkade det som om publiken gillade dem...


Stämningen i aktersalongen var som alltid på topp, både bland musikanter och bland publik. Ljuset genom de stora akterfönsten ställer normalt till det lite för foto och filmning, men någonstans halvvägs in i andra akten så brukar det bli ganska bra förhållanden. Som här, till exempel.


Efter väl förrättat värv (nåja, innan extranumren om man ska vara petig) så får bandet motta publikens jubel och till och med en liten blomsterkvast den här gången. Sedan rev man av de två extranumren innan det var dags att umgås lite med publiken, signera skivor och packa ihop för kvällen.

Och hörni, var det inte länge sedan vi hade en liten hopklippsvideo från båten? Jo, jag tyckte det också.
(Nej, tyvärr är inte de nya låtarna med. De håller vi på lite. >:-) )





Alla foton och video är taget av Henrik Lans för adolphsonfalk.com, CC BY-SA-ND

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Live på Stora Teatern 28/11 2014 + TÄVLING!
Postad 19:00 1/12 2014 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Recension, Tävling

En nästan trehundra man stor publik mötte upp när Adolphson & Falk sparkade igång sin vinterturné i Göteborg på fredagkvällen!

Vackert beläget mitt i Kungsparken och intill en av Göteborgs kanaler ligger Stora Teatern som fick stå värd för första stoppet av fyra på Adolphson & Falks vinterturné 2014, arrangerad av Frihamnen Event tillsammans med United Stage. En bra bit över 250 personer (vi väntar på de exakta siffrorna) hade slutit upp för att se bandet framföra sina hits tillsammans med Hasse och Mankan. Senast Tomas och Anders spelade i Göteborg var nästan fyra år sedan - då tillsammans med Greg och Robin - på Musikens hus (recension, info), och det märktes att Göteborgspubliken hade längtat efter kvällens konsert - stämningen var på topp i den vackra salongen.

Totalt 22 låtar fick vi oss till livs (lista här) i en lång, härlig kavalkad av hits. Som man tidigare har testat med på Blidösund så skickade Tomas och Anders under två låtar i mitten (Du låter det ske och Ifrån) ut Hasse och Mankan från scenen och "dekonstruerade" låtarna ännu mer till det skick de en gång skrevs i - när allt som fanns att tillgå var två gitarrer, ett köksbord och sena nätter. Personligen så tycker jag att de nakna akustiska versionerna av de tidigare ganska bombastiska FitzPatrickska arrangemangen ger musiken en ytterligare dimension - båda versionerna lyfter fram olika sidor, men framförallt så tycker jag att både texten och själva sången med dess stämmor kommer fram på ett mycket bättre sätt akustiskt.

Och givetvis, eftersom det snart är dags för jul (första advent föll två dagar efter konserten), bjöd man även på den klassiska Mer jul som första extranummer till publikens stora glädje. Anders berättade historien om hur den kom till och hur den ursprungliga inspelningen gjordes med hjälp av rullbandspelare och sound-on-sound-teknik i en av Sveriges Radios talstudios... (Vem kunde då ana att det skulle bli en så stor framgång?)

På det hela taget en riktigt trevlig konsert - som vanligt, får jag väl säga - med mycket allsång i bänkarna. Som alltid tog sig Tomas och Anders tid att signera skivor och prata med folket efteråt, någonting som alltid är uppskattat.

TÄVLING
Men, kära läsare, jag har ett problem. I princip alla de bilder jag tog under kvällen är oanvändbara av olika anledningar - för ljusa, för mörka, för skakiga, etc; så jag har lärt mig vikten av att kontrollera att jag har dubbla uppsättningar av alla batterier och alla tillbehör med mig nästa gång. För att råda bot på detta så utlyser jag härmed spontant en tävling! Har du bilder från konserten i Göteborg - eller för all del från konserterna Malmö, Karlstad eller Stockholm - som du vill dela med dig av? Skicka isåfall ett mail med adress till en sida där du har lagt upp bilder (antingen en egen sida, ett Flickr-, Facebook- eller Google+-album eller något liknande) och berätta vilken konsert det kommer från, samt ditt namn och adress. Vi utser upp till en vinnare PER KONSERT bland inkomna bidrag som får ett signerat exemplar av CD-singeln Det handlar om oss med posten (alltså totalt max fyra vinnare)! Senast söndag 7/12 vill vi ha ditt bidrag!

Information om tävlingen: Genom att skicka in ett bidrag garanterar du att du har upphovsrätten till bilderna som ingår, samt att du ger adolphsonfalk.com rättigheten att ladda ned bilderna från siten du skickar länken till, varsamt redigera dem och ladda upp dem till våra servrar för att publiceras i samband med recensioner / reportage från konserterna i fråga. Fotografens namn (eller om så önskas alias eller företagsnamn) kommer att publiceras i samband med bilderna. Övriga rättigheter behålls av nuvarande rättighetsinnehavare. Beslutet om vinnare kan ej överklagas.

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Adolphson & Falk Live på Blidösund 10/6 2013
Postad 18:01 17/6 2013 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Foto, Recension

För prick en vecka sedan ikväll gav vi oss ut på kryss tillsammans med Blidösundsbolaget och Adolphson & Falk.



Vi smyger oss på Anders, Hasse, Tomas och Mankan under soundcheck inför förra måndagskvällens konsert, årets första spelning på fantastiska s/s Blidösund. Som brukligt är när A&F spelar, så var det i princip fullsatt - 195 betalande gäster trotsade den gråmulna och duggiga eftermiddagen och fick sig en trevlig kväll ombord; och som alltid blev stämningen allt högre ju längre kvällen gick.

Spelschemat är lite ombyggt sedan sist vi såg dem - några låtar har trillat bort, och två andra hade akustisk premiär - singlarna "På jakt" (från "Indigo") och "Ta den kärlek du kan få" (från "Samling") var välkomna tillskott till repertoaren. I "På jakt" släppte Hasse Loelv loss den lilla bluesdemon som han bär inom sig, och det blev riktigt bra drag - när publiken har vant sig vid den så kommer den oundvikligen att bli en favorit. (Dessutom fick vi i försnacket äntligen bekräftat att det är samma Johnny i både "På jakt" och "Stockholmsserenad", någonting som jag vet att flera har undrat...) "Ta den kärlek du kan få" är förhållandevis okänd om man jämför med en del andra av deras låtar, men den har sen den kom varit en av mina favoriter. Tomas och Anders framförde den tillsammans, utan stöd av Hasse och Mankan, som första låt i andra akten; och det var skön stämsång från herrarna (som alltid). En riktigt bra version av en riktigt bra låt, helt enkelt.

I andra akten provade bandet något nytt. Som Tomas uttryckte det "Vi har ju så otroligt mycket gemensamt med Bruce Springsteen - vi är lika gamla, har spelat lika länge och så, så nu tänkte vi se till så att vi har ännu mer gemensamt - vi ska nämligen spela en hel platta rakt igenom!" Till publikens stora förtjusning så kom sedan hela albumet "Med rymden i blodet" i rätt ordning, och efter att "5:e Avenyn" klingat ut så drog man ytterligare paralleller till kändisar - den här gången The Beatles, som nästan gjort sig kända för att inte ta med sina hit-singlar på albumen - precis som Adolphson & Falk gjort (eller snarare, inte gjort) med "Blinkar blå"... som självklart då blev "bonusspåret" innan det var dags för extranummer och landstigning. Totalt fick vi med oss 25 låtar under kvällens två timmar på scenen.

Peter Ortvik på Frontface Magazine (som för övrigt publicerade en personlig intervju med bandet för ett par veckor sedan) satt bra till och fotograferade, och resultatet av hans bilder ser du här! Ni som missade den här turen har en chans till i september, och jag kan inte nog rekommendera det om ni inte har sett dem ombord förut - det är alltid en härlig stämning! Passa på att boka i god tid, dock - biljetterna brukar gå åt! Passa på nu när de inte gör någon storturné i sommar - väl mött i september!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Ångbåtsmusik med Adolphson & Falk + band 4/7 2011
Postad 16:00 5/7 2011 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Foto, Recension

Det var ett proppfullt akterdäck som mötte Adolphson & Falk och deras kumpaner när de i två akter förgyllde måndagskvällen för s/s Blidösunds resenärer...

Det var trångt och varmt, och tekniken var inte alltid på artisternas (eller publikens) sida, men under den knappa fyra timmar långa resan hann Tomas Adolphson, Anders Falk, Mankan Marcks och Hasse Loelv under två akter bjuda publiken på hela 23 låtar från de fem "stora" skivorna, plus en som bara har ett par år på nacken - hela låtlistan hittar du nedanför fotona här.

Både de fyra musikanterna och publiken var på gott humör under kvällen och den lilla lokalen gjorde stämningen än mer intim - någonting som passar utmärkt för den akustiska sättningen låtarna. Flera av besökarna tog tillfället i akt och pratade lite med bandet mellan akterna och efter konserten, och några kanske till och med köpte med sig en signerad CD-box hem.

För den som missade den här utsålda turen kommer en ny chans 7 september då bandet ger sig ut på ytterligare en sväng med Blidösund; för de som har anlag för sjösjuka kan vi rekommendera en tur till Uppsala 12 augusti, då samma konstellation spelar på Restaurang Lingon. Och så icke att förglömma - synthbaserad spelning på Reginateatern i Uppsala 6 oktober tillsammans med Greg FitzPatrick och Robin Ekenstam!

Lite bilder från eftermiddagen och kvällen kommer här! (Foto: Henrik Lans) Har du fler / bättre / annorlunda bilder? Lägg gärna ut dem på något bra ställe och posta en länk i kommentarerna, eller maila oss på bidrag@adolphsonfalk.com! Vi ska jobba på att få upp ett par videos från kvällen också, men det tar lite längre tid!



Innan all teknik letats fram ur lådor och skåp värmde gänget upp helt unplugged (bortsett från Hasse Loelvs keyboard, då). Det lät naturligtvis inte förskräckligt då heller.


Hasse finjusterar lite...


Tomas Adolphson (sittande) och Anders Falk diskuterar stämmor medan de väntar på att tekniken ska komma på plats.


Magnus "Mankan" Marcks trakterar sin över 200 år gamla kontrabas med respekt. Här skulle jag tippa att det är introt till Utanför som fyller salen.


Anders (längst bak) och Tomas under uppvärmningen.


Hasse har dukat för spelning - elpiano, trumvispar och låtlista komplett med justeringar och tonarter.


Lite avslappning och hydrering i logen samtidigt som salen ovanför börjar fyllas med folk. Från vänster Hasse Loelv (klaviatur, dragspel, dragspelsfodral(!)), Mankan Marcks (kontrabas), Tomas Adolphson och Anders Falk.


Under pågående konsert - Tomas på sång, Anders har precis lagt en stämrad och Mankan är helt koncentrerad på sin bas i bakgrunden.


Hasse växlar fram och tillbaks mellan sitt keyboard och dragspelet, som här hjälper den nautiska stämningen i Hav.


Vissa band har två OLIKA personer på slagverk och klaviatur; men Adolphson & Falk har Hasse Loelv och kan således spara både pengar och plats på scenen. Dessutom agerade han PA-tekniker på lediga stunder.

Låtlistan:
Akt 1:
Intro
Tyngdlös
Vidare
Ifrån
Hav
Soloviolin
Bakgård
Fångad som ett djur
Över tid och rum
Från min radio
1-0-0-1-0

Akt 2:
Utanför
Mr. Jones maskin
Någon
Kroppens automatik
Du låter det ske
5:e avenyn
Krafter vi aldrig känner
Ljuset på min väg
Nu lever jag igen
Stockholmsserenad
Blinkar blå

Extranummer:
Fyrisån
Bärande våg
I nattens lugn

Ett stort tack till bandet, till personalen på s/s Blidösund och naturligtvis till alla besökare för en trevlig kväll!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Adolphson & Falk med Forsberg på Klara Soppteater
Postad 16:16 14/12 2010 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Foto, Recension

Vår kamrat Anders Lattermann besökte spelningen på Klara Soppteater i Stockholm i söndags, 12/12, och sände, till förmån för de av oss fans som inte själva kunde närvara, över följande recension med bilder - stort tack!



Adolphson & Falk med Forsberg stod det på biljetten - Forsberg visade sig vara Ole Forsberg, konstnärlig ledare för Klara Soppteater. Och ja, de andra två herrarna behöver väl ingen presentation i detta sammanhang...



Konceptet gick ut på att Tomas och Anders spelade sina låtar i akustisk version med bara varsin gitarr som instrument och att Ole berättade olika anekdoter mellan låtarna som vävde ihop det hela. Bitvis ruskigt bra faktiskt. A&F lät riktigt bra och ljudbilden var fullgod trots att det inte fanns trummor eller andra hjälpande instrument. Att Anders visslar på Blinkar blå var nytt för mig. (Reds anm: Han har gjort det vid ett par tillfällen tidigare - bland annat en gång på en spelning på TV4s Nyhetsmorgon.)



Ole har en berättarröst som verkligen fångar och de historier han berättade var målande. Som exempel hade han en lång, spännande utläggning om hur han varit inbjuden till att vara i konstnärsvärlden i Östberlin på tiden det fortfarande fanns, och hur han stått där en bit från muren i öst och gråtit av lycka över att han har ett så bra jobb och ett så fantastiskt liv som får uppleva allt detta. Och då, just då, blev han fotograferad av en amerikan med stor kamera som fotade från utsiktsplattformen på andra sidan muren i väst. Och därmed finns han nu i ett amerikanskt fotoalbum som ett exempel på hur hemskt det var i Östberlin. Och just detta fotoalbum finns troligen hos en börsmäklare inte så långt ifrån Femte avenyn. Och vilken låt som kom därefter kan du räkna ut själv...



Och så där höll det på. Mycket trevligt och ett nytt och annorlunda sätt att rama in A&Fs låtar på. Till detta fick vi morotssoppa med koriander och picklad paprika. Mitt sällskap som jag hade med som inte kände till mycket mer om A&F än Mer Jul (och jo, vi tiggde till oss den som ett extra extranummer) blev så entusiastisk att hon köpte albumet Vidare – signerat så klart. Och det sätter betyget för hela övningen, det vill säga, mycket bra!



Om jag nu som gammal A&F-räv (upptäckte dem på Eldorado-tiden) får peta in en "överkurs- sammanfattning" så önskar jag att detta koncept utvecklas ännu mer. Att historierna och låtarna vävs ihop ännu bättre och att musiken och Forsbergs berättelser även får leva tillsammans samtidigt så att det inte blir en ping-pong match mellan berättelser och musik. Visserligen en lysande sådan, men jag skulle vilja se dem, eller snarare höra dem mer som i en bubblande samexistens. Snälla tomten, kan man kanske få det?



Och som vanligt så tar allt gott alltid slut för fort. Ole tackade Tomas och Anders efter spelningen och de smet iväg till den efterföljande skivsigneringen.

(Samtliga bilder tagna av Anders Lattermann.)

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Recension och tävling - 101010!
Postad 20:53 20/10 2010 av Henrik Lans. Kategorier: Foto, Recension, Tävling

En utförlig recension av den nya boxen - och chans att vinna ditt eget exemplar av den begränsade, blinkande upplagan!

Så har den då äntligen kommit – 101010 - Adolphson & Falks efterlängtade samlingsbox – återutgivningen av de fyra åttiotalsalbumen som både nya och gamla fans har efterlyst länge. Så fort jag fick boxen i handen så kände jag spontant att det är en solid och stadig box – den blinkande boxen väger in på knappa halvkilot, och det har inte sparats på varken design eller produktionskvalité. Boxen är formgiven av Anders Ermalm som även var den som designade omslagen på de fyra albumen när de först gavs ut, och han har gjort ett solitt jobb med att blanda de gamla, kända formerna och bilderna med nya grafiska element och nya vinklingar. På det hela taget är det en snygg box – den är gjord för att hanteras och sparas.

Som troligen är bekant vid det här laget finns boxen i två upplagor – en ”vanlig” och en version med en inbyggd blinkande blå lysdiod som är begränsad till 250 numrerade exemplar som inte kommer gå att köpa i vanliga butiker, utan endast vid live-evenemang eller via bandets egen nätbutik på densvenskasynten.se. (De lägst numrerade boxarna (001-010) kommer man att hålla lite på för att lite längre fram göra något speciellt med dem.) Båda boxarna innehåller samma material, den enda skillnaden är elektroniken (och priset, såklart). Vill du ha chansen att vinna en blinkande box? Läs vidare...!

När man öppnar boxen finner man så de fyra klassiska skivorna – Med rymden i blodet, Över tid och rum, I nattens lugn och Det svåra valet – i digipack, samt en bok på åttio sidor vid namn Den svenska synten. Boken, med sina många bilder, innehåller en riklig historia om Adolphson & Falk genom åren och fokuserar inte bara på de två musikanter som givit namn åt bandet, utan den skriver även en hel del om Greg FitzPatrick, LG Nilsson och Dagge Lundquist som alla tre på olika sätt har påverkat bandets sound genom åren. Skapande- och inspelningsprocesserna beskrivs ur flera olika vinklar och manar nästan fram en bild av Adolphson & Falk som en levande organism där åsikter och infall från alla medlemmar i slutänden bakas ihop till en skiva. Vi får även en historia om varje album och de singlar som spunnits loss från dem, en diskografi och – till mångas glädje – texterna till alla låtarna i boxen (alla utom en, om man ska vara nogräknad).

De fyra albumen innehåller, förutom samma låtar som sina föregångare, en hel hög med bonusspår – närmare bestämt 22 stycken! Dessa har i de flesta fall lagts in på de album de ligger närmast i tiden för att skapa någon sorts kronologi; även om det inte stämmer helt så är det nära nog. Vissa föredrar att ha bonusspåren separata från albumen i sådana här boxar, men jag tycker det fungerar fint; Rum för dig hör ihop med Blinkar blå, och då bör de ligga på samma skiva. Alla låtar är helt ommastrade av Dagge Lundquist tillsammans med LG Nilsson och resten av gänget, och i vissa fall är skillnaden rent påtaglig.

Om vi börjar från början, med Med rymden i blodet, så kommer första bonusspåret direkt – Blinkar blå är första låten på skivan; därefter följer hela originalskivan och sedan kommer inte mindre än sju bonusspår – de låtar som spelades in för Sveriges Radios Eldorado och som tidigar har funnits tillgängliga som singlar, singelbaksidor eller på Eldorados samlingsskiva Stjärnornas musik. Här har Dagge jobbat ordentligt och fått fram en dynamik som saknats på originalskivorna – åtminstone på de låtar som fanns på Eldorado-samlingen. Och ja, självklart finns originalversionen av Mer jul med bland Eldoradospåren.

Över tid och rum har fått en lite luftigare känsla – en del låtar som tidigare har känts lite fyrkantiga har nu lite större rymd, och liksom på första skivan får vi ett antal bonuslåtar – för andra gången får vi Mer jul , nu i den klassiska version som fortfarande är en svensk favorit under vintermånaderna, men även den mindre kända (men inte desto sämre) baksidan Julen är en härlig tid. Dessutom får vi Adolphson & Falks kortaste låt någonsin – Metrosynth – samt den akustiska versionen av Tyngdlös som släpptes på singel 2007. Man har även stoppat in den datasignal som fanns på ursprungsskivan, så för den som känner sig hugad så är det bara att gräva fram den gamla Atarin ur vindsförrådet...

Den tredje skivan, I nattens lugn har även den fått mer stuns – instrument och stämmor som tidigare drunknat i Greg FitzPatricks arrangemang verkar ha lyfts fram lite mer, och det känns på det hela taget som en något ljusare skiva än den var i original. Bonusspåren på den här skivan är få; bortsett från singelversionen av Nu lever jag igen (som även fanns med på den ursprungliga CDn) och dansmixen på samma låt från 1996 får vi singelmixen av Någon (signerad Michael B. Tretow) och en intressant skapelse som heter Synt-rock hämtad från tidningen Slitz sommarkassett 1986, en av de mest svårhittade Adolphson & Falk-inspelningarna – åtminstone före oktober 2010.

Sista skivan i boxen är den mer tematiska Det svåra valet som också fått varsam behandling av Dagge Lundquist. Även om vissa låtar på skivan är bra nog att stå helt för sig själva så är det här en skiva där helheten är större än summan av delarna i mitt tycke. Låtarna flyter in i varanda vartefter vi får följa med en storstadsmänniska på en vanlig dag i hans liv, från väckarklockan till TV-fåtöljen. Vi väcks ur vår slummer till bonusspåren där rockmixen på Gatornas armé inleder, och det är också den enda variant vi får på en av låtarna från albumet. Sedan kommer två nyproducerade spår – den helt nyskrivna Gjord för mig, inspelad tidigare i år, och en ny mix på 1-0-0-1-0 (med sångpålägg av Fiona FitzPatrick, Gregs dotter, för den som är intresserad). Därefter kommer en tredje version av Mer jul – den här gången är det jubileumsversionen från 1991 och sen är det slut på det roliga. Trodde ni ja – för den som ger sig till tåls finns det ytterligare ett bonusspår. Vi återkommer till LG bakom allt i en egen artikel lite senare...

Sammanfattningsvis: Boxen är kärleksfullt remastrad och ihopsatt med tanke på bandets fans. I den får vi tillgång till bandets hela åttiotalsproduktion på svenska, minus singeln Cinema (som gjordes innan teamet vi känner som Adolphson & Falk började jobba tillsammans, så den må väl vara ursäktad), några enstaka singel-/maxiversioner samt den ratade (men i mitt tycke helt OK) melodifestivalslåten När morgondagen gryr från 1985. Bortsett från dessa få undantag finns allting där, samlat och avpolerat. Ett gediget paket åttiotalsmusikhistoria, helt enkelt.



För att vinna ditt eget ex av den blinkande boxen, nummer 123/250 för att vara exakt, krävs det att du kan din Adolphson & Falk-historia. Vi vill ha NAMNEN PÅ TRE STÄDER som förekommer i bandet texter (inte nödvändigtvis på skivorna i boxen) och vilka låtar de kommer ifrån. (Notera att det måste vara riktiga namn på städer, ordet ”vara” är inte samma sak som orten Vara, till exempel. Skicka ett mail med ditt svar, ditt namn/adress och din epostadress till tavling@adolphson-falk.com senast fredag 29/10 klockan 12.00 svensk tid så drar vi en lycklig vinnare från de rätt inkomna svaren under helgen! Det finns en del att välja på, men man kanske får fundera lite. Lycka till! (Vår bedömning om vad som är ”rätt svar” och vem som har vunnit är slutgiltig.)

Det går inte att kommentera den här artikeln.

Adolphson & Falk på hemmaplan!
Postad 10:25 24/9 2009 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Recension, Exklusivt, Texter

Bandet återvände till sina gamla bakgårdar i Uppsala för sin tredje konsert i staden någonsin. Vi var såklart där - och kan presentera exklusivt material därifrån!

Det var fullsatt på Reginateatern när Tomas Adolphson och Anders Falk äntrade scenen med sina gitarrer. Med sig hade de även Hans Loelv på keyboard, piano, dragspel och dragspelsfodral(!) samt Mankan Marcks på kontrabas, med och utan stråke (och hatt). Under två akter, totalt dryga två och en halv timme bjöds vi på bandets musik och anekdoter från deras bakgrund.

Hits som Ifrån, Nu lever jag igen och (naturligtvis) Blinkar blå blandades med spår som hållit sig lite mer i bakgrunden, såsom Fångad som ett djur, Kroppens automatik och Från min radio - allt inför en publik som hugad sög i sig varenda takt och vartenda ekvilibristiskt kontrabassolo signerat M Marcks. Naturligtvis flörtades det med rymd, teknik och den lilla människan mot det stora världsalltet; och frågan är om det inte gör sig än bättre akustiskt än i den gamla elektroniska sättningen? Kontrasten mellan budskap och framförande blir liksom än större när det konstgjorda skalas bort.

En av mina personliga favoritdetaljer med att höra bandet akustiskt är att sångstämmorna som hela tiden har funnits med träder fram mycket tydligare - lyssna till exempel på Soloviolin, först från den akustiska skivan och sedan från Indigo och du kommer märka att Tomas Adolphsons stämmor på refrängen har funnits där hela tiden, de har bara inte kommit till sin fulla rätt förrän akustiskt. Naturligtvis är stämmorna lika viktiga på scen, och oavsett vem som sjunger huvudmelodin så hjälper den andre alltid till att lyfta sången ytterligare ett snäpp.

En av kvällens absoluta höjdpunkter var den nyskrivna melodin Fyrisån som uruppfördes under kvällen den 23 september. Det är en hyllning till bandets hemstad Uppsala och har en helt annan känsla än den lite mörka, dystopiska stämning som råder i Stockholmsserenad. Snubblande rim, återigen sköna stämmor och en medryckande melodi kommer att göra det här till en publikfavorit. Åtminstone i Uppsala. :-)

Det är en stor glädje för oss att, tillsammans med Adolphson & Falk, presentera - EXKLUSIVT för www.adolphson-falk.com - texten till den nyskrivna Fyrisån! Du laddar ner den från www.adolphson-falk.com/downloads/lyrics/Fyrisan.pdf - mycket nöje!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

A&F på Gomorron Sverige
Postad 08:05 21/12 2006 av Henrik Lans. Kategorier: Recension, TV/radio

Två låtar och kort intervju blev det när bandet var med i Gomorron Sverige.

Nu har bandet, i sin vanliga trio-utformning, gjort sitt "julframträdande" i SVTs Gomorron Sverige. Innan sjunyheterna avverkades Mer jul i ett rasande tempo (de fick inte sätta igång förrän 6:57, så de hade lite bråttom) och knappa timmen senare bjöds vi på Tyngdlös och en kort (ganska intetsägande) intervju, då även Mankan fick sitta med i soffan. Tyngdlös dök även upp på konserten, för mig helt oväntat, och den fungerar oerhört bra som akustisk. Det är dessutom en text som har väldigt speciell betydelse för mig, så jag är väldigt glad att det blev just den man spelade som "andra-låt".

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Konsertrecension från Vara
Postad 10:46 4/12 2006 av Henrik Lans. Kategorier: Live, Recension

Jörgen Astonson från Stenungsund besökte konserten i Vara och gav oss följande recension (utflyttad från det gamla forumet):

I följande betraktelse utgår jag helt från mina personliga referensramar. Jag ber om ursäkt redan på förhand ifall det känns som den handlar för mycket om mig själv eller helt andra artister. Jag tycker dock själv att infallsvinkeln bär en allmängiltighet, hur som helst är det den enda jag har att bidra med.

Vara måste vara den sista plats dit jag trodde jag skulle åka för att höra A&F. Men på premiären lördagen innan i Göteborg hade jag förhinder och alla andra spelningar ser ut att äga rum trefjärde dels väg till Baltikum. Nåja, där har de ju sitt säte så det får man kanske förstå. :-) Men i Vara har man ett nybyggt konserthus att vara stolta över. Annars skulle det vara intressant att höra hur man tänkte när man förlade en spelning dit. Det var max halvfullt och mer hade jag knappast förväntat mig heller. Nåja skönt att slippa ropa in biljetter på e-bay för 2000 spänn. Bara det låter ju som en fantasi.

Duon med basist äntrade scen punktligt såklart och startade Vidare utan ett ord. Då fick jag en oroväckande aning om högdragen kammarmusik i torr miljö. Jag är van att gå på stökig energirock med sju åtta musikanter på scen och många publikfrierier. Därför var det med skräckblandad förtjusning jag som omväxling tog del av denna excessfria visstund. Herrarna ser ju snarare ut som två distingerade överläkare på ett universitetssjukhus än som popstjärnor. Inte ett bohemiskt hårstrå. Sådant har de säkert fått höra till leda i alla år men det kan inte hjälpas.

För tjugo- tjugofem år sedan fann jag deras sound förtjusande futuristiskt och sångerna helt i min personliga smak. Men då mer som ett komplement till mina mer analoga hjältar. Men deras sedan dess gradvis akustifierade sound har råkat följa jämna steg med mitt eget minskade intresse för synthsoundet. Tyvärr la de ju av där någonstans. När jag sedan skilde mig blev jag en levande stereotyp och snöade in totalt på Bruce och Uffe. A&F föll mer i glömska och det är väl mest MP3 revolutionens förtjänst att jag över huvudtaget spelat dem de senaste åren. Lugn, jag har "licenserna" i skivhyllan. Men före det, innan jag flyttat hemifrån spelades merparten av min musik i bilen. Det jag minns var att ingen annan musik lät bättre där. Sånt var livsviktigt på den tiden. Jag tänkte nog inte då på hur lika deras sånger egentligen var de övriga mer skränigt ljudande favoriter jag höll högt. I mina Lundell- och Springsteenkretsar sågs nog A&F mer som en katt bland hermelinerna. Men det är inte Lundell och Springsteens råös jag åker över Sverige, Europa och Atlanten för att få höra. Utan snarare för en liten chans att få höra de finstämda guldkornen, de få gånger dessa ges något utrymme. Jag gillar det vackra men det blir styvmoderligt behandlat numera. När Lundell låter som Donovan eller Dylan. Låtar som är avskalade redan från början. Tyvärr har de för ovana att gärna ändra om låtarna till oigenkännlighet när de väl tar fram den akustiska gitarren. Jag har många gånger roat mig med att göra egna låtlistor, men de blir bara rena fantasier och lika osannolika som en återförening av The Beatles.

Därför var Adolphson & Falk i Vara konserthus en fullkomlig treat! 21 sånger i urval som om jag fått göra det själv. I avskalade arrangemang men med respekt för originalmelodi- och fraseringar. Just det jag trott var för bra för att vara sant! Efter några sånger började man också tala till publiken och visade sig ha en utmärkt publikkontakt. I en så här stillsam miljö utan knäglidningar och å-å-å-å-ande med publiken, där man inte häller Ramlösa i skrevet för att gestalta hur het man är, där man inte har kravallstaket belamrat av homoerotiska pojkar längst fram, där lär man få göra något annat för att behålla nerven. Det var just vad A&F lyckades göra när de berättade om bakgrunden och sångerna. Det blev intressant! Jag är särskilt glad att de spelade några av de lite mindre kända sångerna från albumen som Tyngdlös, Utanför, Fångad som ett djur och Våga igen. Detta är musik som till stor del legat i träda för mig i tio femton år. Men jag häpnar för jag tror det är den första konserten i mitt liv där jag kunnat vartenda ord av texterna. A&F har lyckats förbli doldisar och de känns nästan lite mytiska i sin förmenta ovilja till stjärnskap. Det är mer bilden av den där anonyme tjänstemannen från 1987 som frammanas. Kombinerat med sina mångbottnade texter ger det en ovanligt hög trovärdighet.

Jag såg 1985-turnén och minns singbacken. Bortsett från att de spelade några låtar akustisk på teve nån gång i slutet på åttiotalet visste jag knappt att de kunde hantera en gitarr. Men detta var en underbar spelning. När pianisten kom med in nån gång efter ungefär tre låtar blev man ett komplett band som fast det inte var fullsatt fyllde ut hela salen. När pianisten sen bytte till dragspel så att det lät som Fourth of July, Asbury Park (Sandy) var jag bokstavligen gråtfärdig. Men när Falk berättade att hans spelade Dylan och Donovan i lumpen när de båda träffades skrattade jag igen. Just de två artister Lundell anger som sina inspirationskällor från samma tid! (Jag är ledsen men jag är en komplett lundellnörd.) Det verkar som många cirklar sluts här. Jag har antagit att det fanns viktiga motsatsförhållanden mellan dessa båda sidor. Som Södermalm mot östermalm ungefär. Men nu är jag inte lika säker. Samtidigt förstår jag tydligare nu att det inte är en slump att jag har samtliga A&F plattor i samlingen jämte alla coola Sing & Songwriters.

Egentligen undrar jag vilken bild man hade haft av Adolphson & Falk idag om det inte råkat bli synthmusik den gången. Om inte de artificiella arrangemangen förhindrat dem att ge sig ut på vägarna kanske man hade sett dem i ett antal slottsruiner med? Allt som saknas nu är en trumslagare. Men jag har svårt att se Tomas Adolphson hälla Ramlösa innanför byxorna... Möjligen Anders Falk? :-)

Låtlista, Vara, 1/12 2006
Vidare
Tyngdlös
Ifrån
Krafter vi aldrig känner
Soloviolin
Fångad som ett djur
Någon
Från min radio
Utanför
Hav
Våga igen
Du låter det ske
Färd i ett regn
Nu lever jag igen
Stockholm serenad
I nattens lugn

Meterosynth
5:e avenyn
Blinkar blå
Mer jul
Bärande våg

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Spelning på Rival i Stockholm, 2/12 2006
Postad 00:53 3/12 2006 av Fredrike Lantz. Kategorier: Live, Recension

Adolphson och Falk har kvar sina fans. Medelåldern var hög på det fullpackade Rival (ca 700 platser), och mot slutet var det nästan så man undrade om huset verkligen skulle hålla för jublet.

Rival var alltså fullt när herrarna Adolphson, Falk & Marcks (som numera faktiskt får anses som en del av trio snarare än en gästspelare till en duo) klev på scenen. Konserten inleddes, inte helt förvånande, med "Vidare" och publiken (som glatt tog med sig sina öl och whiskyglas in i salongen; jag undrar om man får det) var väluppfostrad och nykter.

Under låt nummer sju, "Någon" (från skivan "I nattens lugn"), verkade som om ölen kickade in. Arrangemanget var enormt bra, låtvalet oväntat och dessutom var det den första låten med lite upptempo. Den väluppfostrade och nyktra publiken blev plötsligt ett jublande, visslande och stampande hav, och sen gick inte stämningen ner förrän låt nummer fjorton, "Våga igen" (från "Det svåra valet") - återigen en oväntat låtval och trots att den var skärande vacker i akustisk tappning kändes det som om den hamnade i fel kontext. Men vid det här laget var publiken så uppspelt att herrarna på scenen hade kunnat stå och läsa högt ur telefonkatalogen och fått jubel till svar.

Och allvarligt talat: låt nummer femton tog igen precis allt vad "Våga igen" hade tappat i tempo. Det var nämligen "Nu lever jag igen" som dammades av och temperaturen och tempot tävlade i vilket som kunde stiga mest. Nu jublade publiken öronbedövande. Och med all rätt! Jag såg trion på Mondo i november förra året, och de var tighta redan då - nu märks det verkligen att de har plockat upp spelandet igen; de är hejdlöst samspelta.

Gästmusikanterna Joakim Wendel (violin), Hans Loelv (dragspel, piano), Michael Blair (slagverk) och Patrik Skogh (trumpet) gjorde på det hela taget schyssta insatser, även om de kändes lite onödigt mycket improv stundtals. Michael Blair var den som jobbade mest med musiken, och Hans Loelv var den som jobbar hårdast. :-)

En enda låt från "454" fick vara med: singeln "Färd i ett regn". Och det är inte det sämsta - det är den bästa från den skivan, och den gör sig utmärkt akustiskt.

Framåt slutet av spelningen var det helt omöjligt att inte digga och sjunga med. Efter inropen (som inte var inrop i egentlig mening eftersom bandet aldrig gick ut från scenen - "Vi är för lata för att gå ut och komma in igen", sa Anders) fortsatte jublet och ville aldrig sluta, trots extranummer efter extranummer. Till slut stod hela salongen upp och jublade efter sista låten (en slags gungande countryversion av fantastiska "Bärande våg" från "Med rymden i blodet"), och slutligen, efter att Tomas talat om för oss att det bara fanns två alternativ om vi ville höra mer: åka till Grängesberg i nästa vecka eller köpa skivan, lugnade vi ner och och troppade ut.

Konserten filmades, och enligt hittills obekräftade uppgifter planeras ett DVD-släpp inom några månader. Vi återkommer om det.

Det finns fortfarande chans att se den här fantastiska konserten på följande platser: Grängesberg (8/12), Västerås (10/12) och Gävle (16/12). Ska du bara ta ett enda break från julstressen i år så är det här ett lämpligt!

Bäst: "Någon" och "Utanför" - oemotståndliga versioner som visar att de håller alldeles utmärkt utan synthar
Sämst: Publik som gastar låtönskningar - killarna på scenen är väl för fasen inga jukeboxar?
Mest oväntade låtar: "Fångad som ett djur", en Elvistribut från "I nattens lugn", "Metrosynth" ("Den kortaste låt vi skrivit - den är 29 sekunder") och "Tyngdlös" från "Över tid rum"
Störst skratt: Finsk, ölpimplande dam i publiken svarar hojtande på Tomas "... eller så kan ni köpa vår skiva efteråt när vi bytt skjorta" med "får jag söpa din sorta?".
Säkra kortet: "Mer jul". Konsert i december. Do the math.
Fråga: Vad hade Hans Loelv druckit, och kan man få smaka?

Det går inte att kommentera den här artikeln.