Nördhörnan - From Here to Eternity
Postad 10:00 2/4 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Historia, Diverse

Dags för ett litet påskägg från Nördhörnan! Vi reser dryga trettio år tillbaks i tiden, och tar en tur runt om i Europa tillsammans med Adolphson & Falk. Känsliga läsare varnas för att det kan förekomma viss sarkasm i den här artikelns inledande två stycken.

Det kan inte ha undgått någon av våra trogna läsare att jag är "en smula nördig" med saker som rör A&F, och kanske då särskilt med min skivsamling. Utav det material som är officiellt släppt av bandet så saknar jag mig veterligen bara en utgåva (Det svåra valet på kassett) - annars har jag allt, i alla versioner och på alla media som finns. Jag har Bärande våg / Blinkar blå-maxin, promosingeln för Kärlek i Chevrolet, Blinkar blå-singeln på blå vinyl, den svårfunna singeln med Just Left Behind och inte mindre än två exemplar av För ung för att förstå-singeln (ett med stort och ett med litet centerhål). Finns en utgåva omnämnd i diskografin så har jag den. Genom mitt idoga samlande och, inte minst, genom jobbet med fansiten så tycker jag nog att jag med åren har skaffat mig... rätt bra koll på A&Fs katalog.

Ibland när jag börjar prata med folk i samband med konserter eller i andra sammanhang så dyker det upp någon som säger typ:
- Åh, fast jag vet en skiva du garanterat inte har! När jag gick på lågstadiet så var det en kille som gick i min storebrorsas parallellklass som hade deras första platta på ENGELSKA! Den visste du inte fanns, eller hur??
Jag betvingar då min inre besserwissers omedelbara reaktion och sväljer impulsen att börja mitt svar med "Nja, jag tror nog inte att det var den första plattan, Nattexpressen, från 1978 han hade på engelska..." och nöjer mig istället med att svara:
- From Here to Eternity, ja. Vet du vilken utgåva det var?
- Ööhh... den engelska versionen? Det var den med vahettere Blinkar blå på?
Här brukar självkontrollen till slut brista, och jag måste få korrigera:
- Blinkar blå var faktiskt aldrig var med på någon LP, den kom bara som singel. Det var först när materialet återutgavs på CD som den kom med som bonusspår. Den engelska plattan - utan Flashing Blue - släpptes faktiskt dessutom i tre olika länder; vet du vilken pressning det var han hade - den vanliga svenska, eller?
Av någon anledning brukar den jag pratar med antingen få ett viktigt telefonsamtal eller komma på att han har ett tåg att passa ungefär vid den här punkten i samtalet, och kvar står jag - sorgsen över att ha missat chansen att få dela med mig av min ofattbara kunskap i ämnet. Tur att jag då har en site jag kan skriva av mig på utan att någon kan stoppa mig.

För de som till äventyrs inte har koll på den här delen av A&F-historien: LP:n From Here to Eternity är alltså helt enkelt en engelskspråkig utgåva av Med rymden i blodet som släpptes 1983. Den var tänkt som ett redskap att exportera Adolphson & Falks musik utanför Sverige; man gjorde några försök till det under åttiotalet, men bortsett från några få länder så blev det ingen större uppmärksamhet i Europa. Bandet fortsatte istället med Sverige som huvudmarknad, och det är vi givetvis glada för. Skivan innehåller samma låtar som den svenska förlagan, om än i något annan ordning, och med några små skillnader i arrangemangen. De engelska texterna skrevs huvudsakligen av Greg FitzPatrick - Anders var med och skrev Body Machine (Kroppens automatik), och Anders bror Lars Falk var med på Just a Machine (Mr. Jones maskin), Waves in the Air (Bärande våg) och Stockholm Serenade. Vissa låtar är översatta mer eller mindre ordagrant, andra har fått sin stämning översatt men med delvis nya texter, och ett par har fått helt nyskrivna texter. På det hela taget håller plattan samma professionella klass som de svenskspråkiga, även om de engelska texterna på ett par små håll kunde ha putsats lite till. (Jag förstår fortfarande inte hur Greg kunde få in ordet "unrelentless" i sin text till titelspåret From Here to Eternity (Vidare), när raka motsatsen - "relentless", eller kanske "unrelenting" för att det ska gå in i melodin - är det som texten försöker förmedla. Men det må vara preskriberat nu.) Samtidigt är ett par av texterna riktigt bra - bortsett från klavertrampet (pun intended) ovan så är From Here to Eternity (översatt stämning) riktigt poetisk, liksom Fifth Avenue (helt ny text) och Just a Machine (i princip ordagrant översatt med bara små justeringar).

Hur som helst - skivan pressades i åtminstone ytterligare två länder förutom Sverige - nämligen Italien och Nederländerna. (Vet du fler? Hör av dig i kommentarsfältet!) I Italien var såklart den musik som vi i resten av världen kallade italodisco stor på åttiotalet, och A&Fs synthiga sound bedömdes ha god chans att gå hem där. Skivbolaget CAM/Panacord släppte även They Put my Baby on the Air (Från min radio) på singel med Flashing Blue som B-sida för att ackompanjera LPn, men den stora succén uteblev. (Vi får anledning att återkomma till A&F och Italien i en senare artikel, dock - det finns ett par kopplingar till att nörda loss på vid ett senare tillfälle.)


Små skillnader i trycket av de tre olika pressarna kan man se på framsidan av konvolutet. Överst den svenska pressen, sedan den nederländska med lite mörkare bakgrund och skarpare text, och underst den italienska som är något ljusare än de andra två.

I Nederländerna försökte skivbolaget Friends Records sig på ett släpp av albumet, men de valde istället att ge ut Body Machine, med Sheer Attraction (Krafter vi aldrig känner) på B-sidan, som singel. Även här verkar det ha gått trögt; under de åtta år jag bodde i Amsterdam (1999-2007) så träffade jag inte på en enda holländare i lämplig ålder som kände till dem. (I grannlandet Belgien testade skivbolaget Rainbow vattnet med en singel bestående av Waves in the Air och Stockholm Serenade, men man gav mig veterligen aldrig ut LPn. Den singeln går för övrigt ganska ofta att hitta till försäljning på nätet.)


I nedre vänstra hörnet av konvolutets baksida kan man se de olika skivbolagens logotyper. Överst i högen den nederländska, i mitten den svenska, och nederst den italienska som även har en logotyp och beställningsnummer uppe i högra hörnet. (Den är till och med "punchad" för att markera att det är ett rea-exemplar. Sorgligt.)

Tyvärr är alla dessa skivbolag sedan länge nedlagda, uppköpta, demonterade eller bara inte-på-nätet, så de här utgåvorna finns det väldigt lite information om att få tag i. Det svenska bolaget, Air Music, slogs som bekant ihop med Chrysalis och köptes senare upp av BMG, och inte heller de har någon vidare koll på utlandskatalogen från det tidiga åttiotalet. Här får vi lita på vad som finns kvar i enskilda personers minnen, kombinerat med siter som discogs.com och sådant som går att finna på skivbörser och näthandelsplatser.


Etiketterna på de tre pressningarna är också olika. Överst den svenska med den klassiska Air Music-labeln, därefter CAM/Panacords svarta (komplett med den röda SIAE-stämpeln), och nederst Friends gröna med den röda rosen på.

Bara ett par varningens ord till sist - med jämna mellanrum brukar jag se en italienskpressad CD-utgåva av From Here to Eternity annonseras på en välkänd auktionssite, till ett ganska högt pris dessutom. Förutom albumspåren så ligger även singeln Flashing Blue / Astronaut med som bonusspår. Det är så klart en piratkopia, och till råga på allt en med riktigt kasst ljud på. Numera finns ju albumet på Spotify (HTTP) i fullgod kvalité, så motstå frestelsen att köpa en dålig CD dyrt (om du inte, som jag, är toknörd), och lyssna på låtarna som de SKA låta istället!

Det finns 1 kommentar till artikeln - Skriv en kommentar

20:19, 2/4 2015,
Göran U:
Nördig? Du? Neee ...

:-)
Effektivitet genom samverkan!
Postad 17:15 7/2 2015 av Henrik Lans. Kategorier: Historia, Trivia

Tack vare en av våra läsare kan vi här presentera en riktig raritet i Adolphson & Falk-historien!

En gren av Adolphson & Falks katalog som man som samlare snabbt inser kommer kräva energi om man vill fullborda är alla kassetter som har kommit genom åren. Jag tänker då inte på de officiella albumen (från Nattexpressen fram till Indigo) som finns släppta i det gamla fina MK-formatet (de flesta av dessa brukar dyka upp på Tradera och på second hand-butiker lite då och då), utan jag tänker främst på alla samlingskassetter och liknande som finns. Dels så finns såklart de vanliga samlingarna (från alla möjliga håll - OK, Slitz och FiB-Aktuellt är ett par av mina favoriter); promotionkassetterna (Air Tracks från Air Music, Skara Sommarlands Topplista med flera) och så de rena reklamkassetterna (Canons "Hur låter rött?" - som ologiskt nog innehåller "Blinkar Blå" - och Konsum Stockholms 70-årsjubileumskassett med Stockholmsmusik, till exempel) - en veritabel djungel att försöka hålla koll på. De flesta av dessa kassetter (gäller även de CD-skivor och LP:s som finns också) innehåller egentligen bara samma låtar - vissa undantag finns; som till exempel Slitz-kassetten "Bada i hitz!" som, tills dess att samlingsboxen 101010 släpptes, var det enda sättet att få tag på kultlåten "Synt-rock" - men för det mesta är det ett par-tre låtar som återkommer. Men så, rätt vad det är, så stöter man på någonting riktigt speciellt.

Tack vare en av våra läsares försyn, och som alltid med glatt bifall från Tomas Adolphson och Anders Falk så kan vi presentera historien bakom en av de mer ovanliga utgåvorna som finns med A&F - nämligen kassettsingeln (det var ett ord du inte hade hört sedan 1990-talet) Tåget!



Bilder: Robert Thorselius

1989 skulle Statens Järnvägar genomgå ett stort förändringsarbete under mottot "Effektivitet genom samverkan". Som brukligt är vid sådana här tillfällen så hade ledningen bestämt att man skulle producera en kort film som skulle kommunicera den nya andan på ett positivt sätt till alla anställda. Mannen som fick uppdraget (och budgeten) till detta arbete var vän med en viss herr Gregory Allan FitzPatrick. Kontakter knöts och Adolphson & Falk ombads att skriva en sång speciellt för ändamålet och fick i samband med detta även spela in en "ganska töntig video" (Anders Falks egna ord) ombort på tåget mellan Stockholm och Norrköping. Själva videon verkar mystiskt nog ha förkommit under årens lopp (åtminstone PÅSTÅR Anders det), men det verkar inte vara någon större förlust rent visuellt - för att återigen citera Anders: "Låten var betydligt bättre än videon enligt min mening!".

Tåget spelades in i Polars legendariska B-studio under 1989 med Klas Wikberg (som då jobbade tillsammans med Greg, och som sedermera blev producent åt bland andra Erik Gadd) framför reglar och knappar. Tomas och Anders stod själva för produktionen och gjorde allting utom elgitarrpåläggen; för dessa lånade Anders in sin kamrat Uffe Jordan. Förutom den här kassetten som delades ut till de anställda, och som är nog så svår att få tag på i dessa dagar (om du har den och kan tänka dig att skiljas från den - hör av dig till mig!), så användes låten även som B-sida när Du låter det ske släpptes som singel från albumet Indigo 1990. Ett stort tack till Robert Thorselius för bilderna på kassett och omslag, och för uppslaget till artikeln! Det här är kuriosa när den är som bäst!

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

25-årsjubileum!
Postad 08:15 15/3 2011 av Henrik Lans. Kategorier: Nyheter, Live, Exklusivt, Historia, Intervju, Video

Idag är det exakt 25 år sedan Adolphson & Falk toppade Trackslistan med Ifrån; någonting vi självklart inte missar att uppmärksamma här på den officiella fansiten!

Radioprogrammet Tracks lades tyvärr ner av Sveriges Radio tidigare i år, men vi är många - i ett stort åldersspann - som har glada minnen från lördagseftermiddagarna med Kaj Kindvall. Den 15 mars 1986, knappa 18 månader efter att programmet börjat sändas, fick Trackslistan sin första svenskspråkiga etta; det var inga andra än våra vänner i Adolphson & Falk som stod för den - och precis just idag är det 25 år sedan Ifrån (en av mina personliga all-time A&F-favourites) skrevs in i historieböckerna!

Berätta lite om hur det gick till när ni spelade in Ifrån. Hade ni på känn att den skulle bli så stor som den blev?

Anders Falk: "Jag tror inte att någon av oss fem förstod att det var Ifrån som skulle bli den stora hiten från albumet - vi trodde mer på Någon. När I nattens lugn släpptes började Ifrån emellertid höras på radion omgående - och det mycket! Lasse Wiggman på Air Music lät pressa en promotion-singel för att den skulle kunna testas på Tracks, och resultatet blev en förstaplats - två veckor i rad!"

LG Nilsson (som producerade albumet under pseudonymen Bad Sector) fyller i: "Ingen av de låtar vi spelade in föll på plats direkt, men Ifrån kändes någorlunda stabil från början. Vi fick till ett bra tryck med tunga trummor och skönt sväng med blåsinstrumenten som är lite av gimmicken i låten."

Anders: "Ur min synvinkel kände jag mig verkligen nöjd över karaktären som Greg hittade i arrangemanget, där synthslingan från första versen kompletteras med häftigt blås i vers två som sedan utvecklas i vers tre och fyra. Pianosolot var det inte heller något fel på."

LG igen: "Slutresultaten på inspelningarna blev aldrig som någon av oss tänkte... det blev alltid bättre! Det berodde på att vi aldrig gav upp och att vi fem tillsammans pressade på med idéer och uppslag tills det inte gick att göra bättre. Först då var det klart. Om vi kände på oss att det gick att göra något mer fyndigt så gjorde vi det. Vi var hungriga. Vi slarvade inte med någon del."

Anders - du har tidigare sagt att du är väldigt nöjd med just den här texten. Berätta lite om hur den kom till?

Anders: "Melodin till Ifrån var, som nästan alltid, klar innan det var dags att skriva text. Det är en ganska speciell och inte sällan jobbig process att börja från ingenting och hitta ett texttema som i sig är intressant och också "låter bra" när man sjunger och som stämmer med melodin så att text och musik bär varandra.

Det första i texten jag skrev var "Vi reser inte till nånting, vi reser ifrån". Det låg rätt i munnen, lät intressant och var en textmässigt utvecklande fras att arbeta vidare med. Sedan var det dags att börja väva en historia som verkligen betyder någonting. I det här fallet ett ganska starkt, allmänmänskligt innehåll; det klassiska att man alltid tvingas Lämna i någon form - att man aldrig får Behålla. Sedan ska texten helst utvecklas i en riktning där varje rad på något sätt tar avstamp från tidigare innehåll. Helst ska ingen rad "trampa vatten" utan vara stark i sig och leda vidare till nästa, så att sången växer mot slutet."

Ni spelade även in en engelsk version av låten?

Anders: "Ja, Air ville testa den europeiska marknaden igen, så Greg (FitzPatrick) skrev den engelska texten till Just Left Behind. Vi var för en gångs skull faktiskt med alla fem och gjorde en playbackversion på Sky Channels nordiska kväll - Dagge (Lundquist) spelade trummor och LG spelade pianosolot iklädd frack (se videoklipp nedan, reds anm)! Men det blev ingen Europa-hit, trots detta och att låten testades i Europatoppen (ett program inom ramen för EBU-samarbetet). Hade vi lyckats där hade vi troligen varit rika nu..."

Ni har spelat Ifrån i olika tappningar under åren. Hur anpassar ni den efter olika arrangemang? Ändrar ni på stämmor och liknande?

Tomas Adolphson: "Mycket av stämläggningen vi gör live nu liknar det som finns på ursprungsversionen, men inte allt. Det har fötts nya möjligheter i huvudet vid alla tillfällen vi spelat våra sånger under de senaste 5-7 åren - oavsett om det är på tu man hand eller i andra konstellationer. Ibland testar jag det i stunden och ibland tar jag mig en funderare hemma och känner om det förbättrar soundet. Sedan kan det ju också vara kul att roa sig själv och få lite omväxling..."

Anders tillägger: "Det finns ingen version som slår den första. Men så ska det vara med en Tracks-etta!"

Till slut - kan vi få en anekdot från inspelningen?

LG drar sig till minnes en typisk studiokonversation: "Det sista vi brukade spela in var Dagges trum-fills när vi närmade oss slutmixen - och Ifrån var inget undantag. Oftast var Dagge och jag ensamma i studion vid det här laget.

- Ere'nte lite tomt här, säger jag 1:24 in i låten och tittar på Dagge.
- Kanske det, säger Dagge och tittar på D-drumsen.
- Och här vid 2:10 kan du ju damma på igen...
- OK... Jag kör här vid luckan mellan pianosolot och sången vid 2:27 också.
- Sure, det blir kanon!
- Dags å gå hem nu va?
- Eeee... 2:43 känns lite ödsligt också. Trioler Dagge, trioler!
- Där också? Ja, ja...
- Vid 3:15 får du ta i för kung och fosterland.
- (Dagge dunkar på trumpadsen) Där fick du så ru teg va?
- Nu börjar det likna nåt. Grymt! Men här är det nästan tyst... 3:31, lyssna?
- Det räcker nu, LG. Det är bara fejden kvar... klockan är snart två... måste hem och sova...
- Redan?
- ???
- OK, ses i morrn.

Tomas avslutar med att lägga in en liten protest: "Jag vet att jag var så barnsligt förtjust i dessa trioler att jag hade väldigt svårt att gå hem om det drog ihop sig till triplet time... så alldeles ensamma var ni nog inte!"

Vi avslutar den här artikeln med att bjuda på två videoklipp - dels en liveupptagning från förra månadens konsert på Musikens hus i Göteborg, där Tomas, Anders och Greg backades upp av slagverkaren Robin Ekenstam, och dels en liten "hyllningsvideo" som visar fem olika versioner av 25-årsjubilaren! Vi gratulerar på bemärkelsedagen!

Ifrån 25-årsjubileum av förstaplatsen på Trackslistan!





Ifrån live i Göteborg:




Se även följande sidor:
Ifrån i låtarkivet
Ifrån (akustisk) i låtarkivet
Ifrån (live) i låtarkivet
Just Left Behind i låtarkivet
Promomaxin Ifrån i diskografin
Singeln Just Left Behind i diskografin
Albumet I nattens lugn i diskografin
Samlingsboxen 101010 i diskografin
Live-DVDn Levande på Rival i diskografin

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar

Historien om Mer jul
Postad 09:30 17/12 2009 av Henrik Lans. Kategorier: Historia, Intervju, Video

I samband med att STIM avslöjat att Mer jul var årets mest spelade jullåt 2008 (upp från tredje plats 2007) så har Anders Falk skrivit en liten berättelse om hur låten kom till.

Anders Falk:
Vi hade, som relativt okända låtskrivare, fått chansen att göra några specialbeställda sånger till det nystartade radioprogrammet Eldorado 1980. Dom gillade det vi gjorde och när det närmade sig jul 1981 frågade Kjell Alinge om vi kunde skriva en special-jullåt till årets sista program. Vi tvekade inte och skrev en sång som textmässigt hade lite Kjell Alinge-anda i sig och som vi gav en ironisk men ändå kärvänlig karaktär.

Eldorados musikproducent Lars-Göran Nilsson hade privat köpt en synt som heter Pro 1 och en liten rytm-box vid namn Dr Rythm. Hemma i vardagsrummet gjorde han det omisskänliga bas och rytm-spåret och spelade in det på ett rullband. I en talstudio i radiohuset utnyttjade vi den gamla hederliga sound on sound-tekniken med två bandspelare, och sjöng vår sång till gitarrkomp mot rytm-spåret. Sen gjorde vi ett pålägg till med två gitarrer och mer sång i refrängerna medan Lars-Göran stod i bakgrunden, en bit bort, och skramlade med bjällror. Högst primitivt men samtidigt charmigt. Efteråt gjorde Lars-Göran det kaotiska julkollaget med samma enkla teknik nere i radioarkivet och mixade in det i slutet.

När sången spelades i programmet var det andra radioproducenter som bad att få låna bandet till andra julprogram. Denna ursprungsversion togs sen med på LP:n Stjärnornas musik, som i övrigt innehåller specialskrivna sånger även av andra artister direkt för Eldorado. Nästa år började Mer Jul spelas ganska mycket både här och där och året efter ännu mer. Efter stadigt ökad radiospelning tre år i rad beslöt vi att göra en mer noggrann inspelning i skivstudio 1984, men med samma ingredienser. Det är den versionen som nu hörs varje jul i både radio och varuhusets rulltrappa. Det året gick julsingeln rakt in på försäljnigslistanlistan. Vi blev inbjudna av Annika Jankell att mima Mer jul framför ett dukat julbord. Den TV-snutten brukar man kunna se på Youtube.

Sen dess har Mer Jul, som ett nyfött barn, växt upp och klarar sig utmärkt bra själv. Och genererar stadigt STIM-pengar till sina stolta föräldrar.

Länktips:
- Eldoradoskivan i diskografin
- STIMs pressrelease
- Mer jul på YouTube

Not: Artikeln är hämtad ur ett mail direkt från Anders Falk. Samma historia finns även återgiven på STIMs hemsida, men den är inte kopierad därifrån.

Det finns inga kommentarer till artikeln - Skriv en kommentar